Jag höjer ett finger
Nu blev jag rätt upprörd efter något jag precis läste. Jag är så trött på folk som alltid tycker att deras egna är det bästa. Den här gången gäller detta hundar och den envetna jävla frågan om raser. Det jag nu blir förbannad på gäller en person som alltid ska förstora upp rasen SCHÄFER... Denna person verkar tycka att dessa hundar är monster, aliens, varulvar och det äckligaste som existerar. Visa lite respekt mot dem som har schäfer, speciellt när det finns någon som står/stod en nära. Jag tycker också att personen ska tänka på alla "fördomar" som sägs om dens egna ras och hur förnedrande det känns, du hyser ju själv fördomar och är duktig på att visa det. För denna person gäller en ras, kanske några mer men alla inom samma genre. Men då undrar jag, hur kan man säga att man är hundintresserad då? Det är ju lögn. Kalla det rasintresserad istället. Självklart kan man inte tycka om alla raser, dem som gör det är nog väldigt få. Jag tycker definitivt inte om alla raser men möter jag på någon blir jag glad just för att det är en hund. För jag är hundintresserad!!!
Så nu måste jag ta schäfer i försvar då detta är helt underbara hundar, HUNDAR. När vi var små hade vi en grå fodertik som hette Kaxa, hon skulle bli stamtik och föda fram valpar åt polisen och försvaret. Denna hund gjorde inte en fluga förnärr, jag kan inte ens minnas att hon någonsin varken skällde eller morrade, inte ens under lek. Hon var så fruktansvärt barnkär och snäll att vi småskitar kunde gå ut med henne. Jag minns såväl det enda "rackartyg" hon gjorde. Patto och Chrille lånade Kaxa och en annan tik som hette Lady. Dem släppte dem i skogen och var där en stund. Tills Kaxa inte ville mer och stack.... Hem.
Den andra underbara schäfern jag i dagsläget känner är Rex. En mer dumsnäll hund får man leta efter, med dumsnäll menar jag att man får göra vad man vill på honom, ja VAD MAN VILL. Han har alltid nåt att prata om, ljudligt. Han är ruggigt bra ihop med andra hundar, barn, människor mm. Han är sjukt go och Novas lillebrorsa. Man blir alltid glad när man träffar honom och han bjuder verkligen på sig själv.
Så visa lite respekt nu!
Så nu måste jag ta schäfer i försvar då detta är helt underbara hundar, HUNDAR. När vi var små hade vi en grå fodertik som hette Kaxa, hon skulle bli stamtik och föda fram valpar åt polisen och försvaret. Denna hund gjorde inte en fluga förnärr, jag kan inte ens minnas att hon någonsin varken skällde eller morrade, inte ens under lek. Hon var så fruktansvärt barnkär och snäll att vi småskitar kunde gå ut med henne. Jag minns såväl det enda "rackartyg" hon gjorde. Patto och Chrille lånade Kaxa och en annan tik som hette Lady. Dem släppte dem i skogen och var där en stund. Tills Kaxa inte ville mer och stack.... Hem.
Den andra underbara schäfern jag i dagsläget känner är Rex. En mer dumsnäll hund får man leta efter, med dumsnäll menar jag att man får göra vad man vill på honom, ja VAD MAN VILL. Han har alltid nåt att prata om, ljudligt. Han är ruggigt bra ihop med andra hundar, barn, människor mm. Han är sjukt go och Novas lillebrorsa. Man blir alltid glad när man träffar honom och han bjuder verkligen på sig själv.
Så visa lite respekt nu!
Kommentarer
Trackback
