Make up my mind
De som inte tror på alltets mening har inget hopp,
med de som ser mening med allt kan leva lyckligt liv.
med de som ser mening med allt kan leva lyckligt liv.
Vill först bara säga att jag suttit ett bra tag och skrivit ett riktigt långt inlägg som försvann när jag skulle klistra in citatet. Helvetes skit säger jag bara. Så åter igen.
Jag står inför ett svårt dilemma där jag måste bestämma mig om jag ska fortsätta träffa en person eller bryta upp helt. Vi har träffats ett tag och trivs i varandras sällskap, men vi båda har tung last i våran ryggsäck. Hans last gör att han inte vågar gå in i ett förhållande då han är rädd för ett misslyckande. Min last gör att jag vill tvärtom. Jag vill träffa någon att dela min vardag med, dela ett liv.
Så, ska jag fortsätta träffa honom och riskera att bli kär? Där jag inte har något att säga till om, totalt maktlös? Jag är trött på att inte få vara med och bestämma och så orättvist får det inte vara. Men denna personen är väldigt smart och han ger mig mycket att fundera över. Däremot blir det nog svårt att sitta framför detta vackra ansikte utan att få pussa på honom. I allt detta känner jag mig så fruktansvärt misslyckad vilket inte är så konstigt efter 4:e gången ord som "det är inte du, känn inte så" klingar illa i mina öron. Vart tog staken vägen? Där man vågar chansa, vågar trotsa sin hjärna och bara följa sitt hjärta. Jag tror jag behöver en kärleksdoktor, jag är ju tydligen helt ute och cyklar ;)
Jag tror på ödet och allt har en mening. Jag trodde jag hade en liten aning om det roliga öde jag var inblandad i just nu men livet vill annorlunda. Jag ska satsa på karriär och visa framfötterna på New Time, ta hand om mig själv och nå det mål jag satt upp och skapa en mysig atmosfär åt mig och Nova.
Tappade gnistan i detta inlägg eftersom det förra var sprudlande. Precis som när jag skrev min A-uppsats på högskolan och allt försvann. Det går bara inte att hitta känslan igen. Men såhär ligger det till!
Jag står inför ett svårt dilemma där jag måste bestämma mig om jag ska fortsätta träffa en person eller bryta upp helt. Vi har träffats ett tag och trivs i varandras sällskap, men vi båda har tung last i våran ryggsäck. Hans last gör att han inte vågar gå in i ett förhållande då han är rädd för ett misslyckande. Min last gör att jag vill tvärtom. Jag vill träffa någon att dela min vardag med, dela ett liv.
Så, ska jag fortsätta träffa honom och riskera att bli kär? Där jag inte har något att säga till om, totalt maktlös? Jag är trött på att inte få vara med och bestämma och så orättvist får det inte vara. Men denna personen är väldigt smart och han ger mig mycket att fundera över. Däremot blir det nog svårt att sitta framför detta vackra ansikte utan att få pussa på honom. I allt detta känner jag mig så fruktansvärt misslyckad vilket inte är så konstigt efter 4:e gången ord som "det är inte du, känn inte så" klingar illa i mina öron. Vart tog staken vägen? Där man vågar chansa, vågar trotsa sin hjärna och bara följa sitt hjärta. Jag tror jag behöver en kärleksdoktor, jag är ju tydligen helt ute och cyklar ;)
Jag tror på ödet och allt har en mening. Jag trodde jag hade en liten aning om det roliga öde jag var inblandad i just nu men livet vill annorlunda. Jag ska satsa på karriär och visa framfötterna på New Time, ta hand om mig själv och nå det mål jag satt upp och skapa en mysig atmosfär åt mig och Nova.
Tappade gnistan i detta inlägg eftersom det förra var sprudlande. Precis som när jag skrev min A-uppsats på högskolan och allt försvann. Det går bara inte att hitta känslan igen. Men såhär ligger det till!
Kommentarer
Trackback
