Vandrande balle

Hej Ida

Jag börjar vänja mig med att bo med en snopp, imorgon har vi bott med varandra i två veckor. Sakta men säkert börjar jag omvandla honom till en Göteborgare och är nöjd hittils, dock smittar snoppens dialekt av sig på mig och kom på mig själv med att säga "han" till min växt förut, aj aj aj inte bra!

Lekis går bra det med men på en vecka förvandlades det helt plötsligt till en skola. Praktik, massor med både teoretiska och praktiska uppgifter. Har blivit lite av klassens pajas och tråkiga kommentarer från mig tycks vara roliga. Mina klassisar är goa, och även om det blivit grupperingar (daaah det är en skola) tycker jag om dom alla!

Så för tillfället ber jag om ursäkt om jag upprepade gånger använder repliken "Jag hör av mig så fort jag vet mer" och inte gör det så får ni ha överseende. Som så många andra av mina kära vänner har jag tusen saker som pågår och hinner knappt med mig själv, tur att jag hinner äta lite då och då iaf (och tur att jag har en händig snopp i hushållet)

Tack för mig måste sluta nu om jag ska hinna klämma lite finnar innan desperata börjar.

RSS 2.0