Still
I used to think that silence was golden
Fortfarande tom på ord. Jag kan inte komma över det. Saknar ju han så enormt mycket. Jag hade vant mig vid honom nu, hans underbara leende - alltid så glad. Jag vet att jag tänkte så många gånger, finns det något ont i honom? Hur kan man vara så här fin, omtänksam, förstående och rar, rar är nog ett bra ord för det var han verkligen, och en riktig gentleman. Jag hade kramp i kinderna första gångerna vi var med varan, han fick mig att rodna (inte så jag blev helt röd i ansiktet, men sådär ful man blir när någon ger fina komplimanger). Glada fina Rickard. Usch vad orättvist det här är. Nu sitter jag här helt patetisk igen och tårarna bara rinner, jag har vart stark hela dagen och min ilska har vart enorm. Klart att jag inte är helt knäckt, om ett par veckor är det nog över. Men det är en sån sjuk känsla jag får hela tiden, det är verkligen som en dröm. För en vecka sedan låg jag och pussade på hela honom och tittade in i hans ögon, skojade och pratade och han sa att jag inte behövde vara orolig. Jag ville visa upp han för alla sa jag, visa upp min fina Rickard, han skrattade och sa "vafan vi går nu direkt, nu går vi och visar upp mig". veckan innan dess fick jag en tandborste, en som hans mamma köpt till hennes kille, hon sa att han får la fan köpa en egen ;) Nä vadå sa han, det e ju inte så att hon aldrig mer kommer hit, klart hon ska ha en tandborste här!
Jag måste få veta varför han kunde göra såhär, hur kunde han bara lämna mig? Han tog sig rätten att bara skita i mig utan någon som helst förklaring. Att sen skriva att han vet att han kommer ångra ihjäl sig en vacker dag svider rätt rejält. Ska han ångra sig när jag äntligen hittat rätt eller vadå? Ångra sig? Bättre han hade hatat mig, äcklat sig eller fan vad som helst. Men inte stordissa för att sedan ångra sig...
There may come a time when I don't bother you at all
Det är så tomt, här hemma och i telefonen. Ändå har han lämnat spår efter sig överallt. Det luktar honom i soffan, sängen och min filt, vafan ska jag slänga ut min soffa för att få bort honom eller. Kommer sakna att sova med honom, jag verkligen älskade att sova med honom. Bara ha en sån underbar människa som håller om mig, tryggheten. Vakna på morgonen och se hans skeva morgonleende, trötta goa som ändå ler trots att han egentligen vill slå ner mig med kudden för jag är sååå käck :)
Börjar bli tomt på ord nu!
Grattis älskade lillasyster på din födelsedag. Nu är du fjorti år gammal! Kalas om en stund och det får väl bli fredagens höjdpunkt, ska iväg tidigt imon och titta på valpisarna! Då får jag gosa med Tarzan me.
Fortfarande tom på ord. Jag kan inte komma över det. Saknar ju han så enormt mycket. Jag hade vant mig vid honom nu, hans underbara leende - alltid så glad. Jag vet att jag tänkte så många gånger, finns det något ont i honom? Hur kan man vara så här fin, omtänksam, förstående och rar, rar är nog ett bra ord för det var han verkligen, och en riktig gentleman. Jag hade kramp i kinderna första gångerna vi var med varan, han fick mig att rodna (inte så jag blev helt röd i ansiktet, men sådär ful man blir när någon ger fina komplimanger). Glada fina Rickard. Usch vad orättvist det här är. Nu sitter jag här helt patetisk igen och tårarna bara rinner, jag har vart stark hela dagen och min ilska har vart enorm. Klart att jag inte är helt knäckt, om ett par veckor är det nog över. Men det är en sån sjuk känsla jag får hela tiden, det är verkligen som en dröm. För en vecka sedan låg jag och pussade på hela honom och tittade in i hans ögon, skojade och pratade och han sa att jag inte behövde vara orolig. Jag ville visa upp han för alla sa jag, visa upp min fina Rickard, han skrattade och sa "vafan vi går nu direkt, nu går vi och visar upp mig". veckan innan dess fick jag en tandborste, en som hans mamma köpt till hennes kille, hon sa att han får la fan köpa en egen ;) Nä vadå sa han, det e ju inte så att hon aldrig mer kommer hit, klart hon ska ha en tandborste här!
Jag måste få veta varför han kunde göra såhär, hur kunde han bara lämna mig? Han tog sig rätten att bara skita i mig utan någon som helst förklaring. Att sen skriva att han vet att han kommer ångra ihjäl sig en vacker dag svider rätt rejält. Ska han ångra sig när jag äntligen hittat rätt eller vadå? Ångra sig? Bättre han hade hatat mig, äcklat sig eller fan vad som helst. Men inte stordissa för att sedan ångra sig...
There may come a time when I don't bother you at all
Det är så tomt, här hemma och i telefonen. Ändå har han lämnat spår efter sig överallt. Det luktar honom i soffan, sängen och min filt, vafan ska jag slänga ut min soffa för att få bort honom eller. Kommer sakna att sova med honom, jag verkligen älskade att sova med honom. Bara ha en sån underbar människa som håller om mig, tryggheten. Vakna på morgonen och se hans skeva morgonleende, trötta goa som ändå ler trots att han egentligen vill slå ner mig med kudden för jag är sååå käck :)
Börjar bli tomt på ord nu!
Grattis älskade lillasyster på din födelsedag. Nu är du fjorti år gammal! Kalas om en stund och det får väl bli fredagens höjdpunkt, ska iväg tidigt imon och titta på valpisarna! Då får jag gosa med Tarzan me.
Kommentarer
Postat av: Linn
ja fy! fattar inte hur han kunde göra så emot dig. vänta du ska se att när detta lägger sig mer för dig , så kommer han ringa dig och vilja förklara. Tror att han är för feg att ta det me dig nu, men det är fruktansvärt omoget av honnom att bara skicka mess, och inte prata me dig. Jätte tråkigt att det blev såhär:( kram på dig
Trackback
