Sviken och totalt lurad
Så var det med han, nu är han borta med vinden. Från en dag till en annan! Snälla, goa, underbara Rickard har utan förklaring valt att inte fortsätta med mig. Som gräddet på moset har jag inte fått någon förklaring mer än över ett sms! Jag har aldrig känt mig så lurad i hela mitt liv och jag äcklar mig. Främst på mig själv att jag gick på denna blåsning...... Igen! Varför så godtrogen Jossi? Jo för att killarna jag träffar visar inga signaler på att något är fel, tvärtom. Mellan oss kunde det inte bli bättre. Han har presenterat mig för släkt och vänner, varit en riktig gentleman, stolt över att ha mig vid sin sida och lovat mig att jag inte behöver vara orolig. Jag har alltså INGENTING att säga till om, jag kan inte ens få säga min åsikt då han inte ens svarar när jag ringer, messar, skriver på olika communitys. "Jag kommer ångra ihjäl mig en vacker dag, men men sorry" - fy fan säger jag bara. Falska lilla skit. Stå för vad du tycker för fan, gör inte bort mig. Han vill ta detta samtalet någon annan gång för det känns inte rättvist, men inte just nu. Hade han tänkt att skita i att säga något överhuvudtaget? Låta det rinna ur sanden? Allvarligt trodde han på det konceptet? Han vet inte vem jag är då. Aldrig att jag skulle låta honom komma undan, jag ska ha svar, så enkelt är det.
Tänk att han kunde göra så! Precis efter allt vi gjort. Precis efter att jag äntligen vågat erkänna för mig själv och för honom att jag faktiskt tyckte om honom mycket och att han skulle vara försiktig för att i det stadiet är man jävligt skör. Det kan inte vara det som avgjorde, att han flydde. Efter att vi pratat såg han att jag tänkte och han var skitorolig. Han sa till mig att sluta oroa mig och inte tänka så mycket, att han var där och så skulle det vara. Asså..... Nä jag är tom på ord. Jag kan i helvete inte tro att det är sant, hallåååååå, Jossi, vakna upp ur din dröm. Nä det är nog sant! AAAAAAAAAH SÅ ARG... Hur kan man?
Så just nu går det en film i min hjärna. Vad gjorde jag där? Vad sa jag där? Näe, kan inte komma på några fel varken jag eller Don Juan gjort. Allt har stämt, allt har vart helt jävla underbart. Jag var lycklig för en gångs skull. Han va så go att ligga och krama och bara titta på honom. Nä nu får allt vi gjort spolas bort för det är ingen idé att ligga och tänka på. Jag överreagerar säkert, men man kan inte göra såhär. Man kan inte ha några av sina bästa dagar med någon och sedan sluta att höra av sig, man får inte det. Och heeeeelt utan förklaring ska jag sitta här och undra. Varför? varför? varför? Å gud jag får kalla kårar när jag tänker på allt. Våra roliga middagar och annat. På allt det han har sagt och gjort. Jag förstår ingenting....
Singel i exakt två år idag. Det ironiska är att för exakt två år sedan tog det slut mellan mig och Toob. Nu på samma datum får jag detta uppkört rätt upp i röven, två år senare. Jag ångrar, ångrar så innerligt att jag träffade honom igen, att jag lät mitt hjärta övermanna min hjärna. Tänk hur han "jagade" mig, ringde, messade och skrev att vi skulle träffas. Varje helg hörde han av sig, jag gjorde inte det, men han. Hur han var mot mig. Innan var han obetydlig. Han var en gammal flamma jag lagt på hyllan, inget mer med det. Och jag som tyckte att Daniel var ett svin, hah, han var alltid ärlig hur det låg till, han hörde av sig i tid och ville jag prata med honom var han alltid där. Ärlighet asså, det är det enda som funkar!
Nu är det som det är.. Men men!/Idioten
Tänk att han kunde göra så! Precis efter allt vi gjort. Precis efter att jag äntligen vågat erkänna för mig själv och för honom att jag faktiskt tyckte om honom mycket och att han skulle vara försiktig för att i det stadiet är man jävligt skör. Det kan inte vara det som avgjorde, att han flydde. Efter att vi pratat såg han att jag tänkte och han var skitorolig. Han sa till mig att sluta oroa mig och inte tänka så mycket, att han var där och så skulle det vara. Asså..... Nä jag är tom på ord. Jag kan i helvete inte tro att det är sant, hallåååååå, Jossi, vakna upp ur din dröm. Nä det är nog sant! AAAAAAAAAH SÅ ARG... Hur kan man?
Så just nu går det en film i min hjärna. Vad gjorde jag där? Vad sa jag där? Näe, kan inte komma på några fel varken jag eller Don Juan gjort. Allt har stämt, allt har vart helt jävla underbart. Jag var lycklig för en gångs skull. Han va så go att ligga och krama och bara titta på honom. Nä nu får allt vi gjort spolas bort för det är ingen idé att ligga och tänka på. Jag överreagerar säkert, men man kan inte göra såhär. Man kan inte ha några av sina bästa dagar med någon och sedan sluta att höra av sig, man får inte det. Och heeeeelt utan förklaring ska jag sitta här och undra. Varför? varför? varför? Å gud jag får kalla kårar när jag tänker på allt. Våra roliga middagar och annat. På allt det han har sagt och gjort. Jag förstår ingenting....
Singel i exakt två år idag. Det ironiska är att för exakt två år sedan tog det slut mellan mig och Toob. Nu på samma datum får jag detta uppkört rätt upp i röven, två år senare. Jag ångrar, ångrar så innerligt att jag träffade honom igen, att jag lät mitt hjärta övermanna min hjärna. Tänk hur han "jagade" mig, ringde, messade och skrev att vi skulle träffas. Varje helg hörde han av sig, jag gjorde inte det, men han. Hur han var mot mig. Innan var han obetydlig. Han var en gammal flamma jag lagt på hyllan, inget mer med det. Och jag som tyckte att Daniel var ett svin, hah, han var alltid ärlig hur det låg till, han hörde av sig i tid och ville jag prata med honom var han alltid där. Ärlighet asså, det är det enda som funkar!
Nu är det som det är.. Men men!/Idioten
Kommentarer
Trackback
