Mikaela De Ville och socionom?
Mikaela de Ville, - 2009-03-27
Josefine: Socionomlinjen var det bästa jag gjort. Jag avslutade utbildningen men efter dom två praktikperioderna insåg jag att jag inte var redo att ta tag i det tuffa jobbet det är att arbeta som socionom. Jag var då 21 och fick träffa tjejer ett par år yngre än mig som jag skulle vara förebild för och hjälpa. Det var svårt att vara auktoritär.
Men mest var det "lämna-jobbet-på-jobbet-grejen". Jag hade oerhört svårt att sluta må dåligt över t ex den trettonåriga heroinmissbrukarande tjej jag träffade efter att hon tagits av polisen då hon prostituerade sig. Hur skulle jag kunna sluta tänka på henne bara för att klockan slagit fem? Det är ju vad man måste göra för att klara jobbet, för att överleva, och jag kände att jag inte var där än.
Jag tycker absolut inte du ska bli skrämd av att jag tyckte det var tufft. Alla är olika. Många kan lämna-jobbet-på-jobbet, jag kan det inte ens nu. Sitter och bloggar och jobbar sena kvällar för att jag inte kan släppa! :o)
Men jag ångrar inte dom tre och ett halvt åren på Socialhögskolan - det är en fantastisk utbildning som gett mig mycket ändå. Man lär sig ju om människor - när har man inte nytta av det?
Lycka till! Kram m.
Mikaela de Ville, - 2009-03-27
Josefine: PS. Vad jag ville inrikta mig på. Min första praktik gjorde jag på en barn- och ungdomsavdelning på ett Socialkontor. Min andra handlade om samhällsplanering något som jag tyckte var oerhört kul, men väldigt svårt även där att få kommungubbar att lyssna på en som ung tjej. Jag kanske gav upp för lätt. Hoppas det går bättre för dig!
