Busiga tonåringar
Såg nyss på Tv om en kille som gjort något brott. Han hade tydligen krossat en ruta och antingen varit beng eller full, i vilket fall kom polis dit och tog med honom in på stationen och inväntade hans pappa. Pappan sa att det inte alls var hans stil att hålla på såhär och på jobbet hade han ett kort på hans tre barn där dem ser ut som små änglar, till skillnad mot nu haha. Tre veckor senare var ungen som en ny människa, skötte sig och var hemma mycket.
Hmm det här påminner mig om något ;) När jag var liten och tuff, påverkad av grupptrycket och var med stora stygga grabbar. Går inte in på exakt vad som hände men jag åkte fast (var varken full eller drogpåverkad) och fick följa med till station. Där sitter jag, Josefine 14 år i en polisbil med två män efter att jag blivit tullad mot bilen av en kvinnlig polis, samtidigt som ett gäng killar går förbi, som jag dessutom känner. Jag kan inte beskriva min rädsla påväg till Mölndals polisstation och eftersom dom ringt hem och Lasse var påväg höll jag på att pissa ner mig. Jag hade ingen aning vad som skulle hända med mig men mest var jag rädd för alla andra som var inblandade. Skulle jag ljuga för polisen? Vad skulle dem säga? Å herregud hjälp mig.... Vi kom fram till stationen och Lasse väntade utanför, den blicken jag fick var inte rolig, men den blicken han fick var nog värre. Jag väntade mig ett förhörsrum med miljontals frågor. Men eftersom jag var så ung och vilsen och inte hade någon information om dem riktiga skurkarna så släppte dem mig, fick inte ens hem en rapport och dem klassade mig som vittne. Det enda som hände var att dem talade mig tillrätta och lugnade Lasse och berättade vad som hänt (det visade sig att även Lasse busat i tonåren vilket denna polis skojade om). Utanför fick jag en sån kram som jag behövde och vi satte oss i bilen påväg hem. Glömmer aldrig att han sa "Säg inget till din mamma för faaan, då blir det ett jäkla liv. Gå upp och lägg dig så får ni prata imon" - haha någon annan som känner igen sig?
Dagen efter vågade jag inte gå upp, så jag låg kvar i sängen och skakade som ett asplöv varenda gång någon gick i trappan. Tillslut kom mamma in och frågade om jag inte skulle gå upp? Jag svarade att jag hade ont i magen vilket hon självklart inte gick på. Sen var hon världens bästa mamma och sa med lugn röst att hon inte var arg, hon hade bara vart orolig och skulle inte skälla på mig. Hon hade fixat frukost i muta att jag skulle gå med. Kompisarna ska vi inte prata om, för dem var inga riktiga kompisar. Men vem är mogen när man är 14 år? Vad jag ville komma fram till var att "straffet" blev att jag skulle vara inne 20 på vardagar och 21 på helger i två veckor, men jag kan meddela att jag satt brevid mamma som ett klister i säkert en månad. Ångest tror jag det kallas ;)
Hmm det här påminner mig om något ;) När jag var liten och tuff, påverkad av grupptrycket och var med stora stygga grabbar. Går inte in på exakt vad som hände men jag åkte fast (var varken full eller drogpåverkad) och fick följa med till station. Där sitter jag, Josefine 14 år i en polisbil med två män efter att jag blivit tullad mot bilen av en kvinnlig polis, samtidigt som ett gäng killar går förbi, som jag dessutom känner. Jag kan inte beskriva min rädsla påväg till Mölndals polisstation och eftersom dom ringt hem och Lasse var påväg höll jag på att pissa ner mig. Jag hade ingen aning vad som skulle hända med mig men mest var jag rädd för alla andra som var inblandade. Skulle jag ljuga för polisen? Vad skulle dem säga? Å herregud hjälp mig.... Vi kom fram till stationen och Lasse väntade utanför, den blicken jag fick var inte rolig, men den blicken han fick var nog värre. Jag väntade mig ett förhörsrum med miljontals frågor. Men eftersom jag var så ung och vilsen och inte hade någon information om dem riktiga skurkarna så släppte dem mig, fick inte ens hem en rapport och dem klassade mig som vittne. Det enda som hände var att dem talade mig tillrätta och lugnade Lasse och berättade vad som hänt (det visade sig att även Lasse busat i tonåren vilket denna polis skojade om). Utanför fick jag en sån kram som jag behövde och vi satte oss i bilen påväg hem. Glömmer aldrig att han sa "Säg inget till din mamma för faaan, då blir det ett jäkla liv. Gå upp och lägg dig så får ni prata imon" - haha någon annan som känner igen sig?
Dagen efter vågade jag inte gå upp, så jag låg kvar i sängen och skakade som ett asplöv varenda gång någon gick i trappan. Tillslut kom mamma in och frågade om jag inte skulle gå upp? Jag svarade att jag hade ont i magen vilket hon självklart inte gick på. Sen var hon världens bästa mamma och sa med lugn röst att hon inte var arg, hon hade bara vart orolig och skulle inte skälla på mig. Hon hade fixat frukost i muta att jag skulle gå med. Kompisarna ska vi inte prata om, för dem var inga riktiga kompisar. Men vem är mogen när man är 14 år? Vad jag ville komma fram till var att "straffet" blev att jag skulle vara inne 20 på vardagar och 21 på helger i två veckor, men jag kan meddela att jag satt brevid mamma som ett klister i säkert en månad. Ångest tror jag det kallas ;)
Kommentarer
Trackback
